Autobahn till advent.

 

 

I morgon firar vi äldsta dotterns födelsedag (fast firande blir på söndag) och efter hennes dag önskar jag att det ginge att välja den snabbaste vägen till december. November känns som en enda lång transportsträcka. Mörkt, blött och tungt. Det känns inte som om jag skådar ljuset i tunneln, trots att vi säkert gör av med fler stearinljus i november än i december.  Jag grämer mig också över att Filmfestivalen i staden alltid går under den/de veckor jag har som minst ork. I år visas  flera filmer jag gärna hade sett. 

Så slutgnällt!

Snart är det helg!

I början av november

Ett helt lov (nåja, två och en halv dag) har snart passerat och jag känner mig lika snopen som alltid. Mycket var tänkt att bli gjort, väldigt lite blev det, precis som vanligt.

Jag försöker ställa in siktet på december för november och februari är månader som jag har svårt för. Mörkt och blött är det oftast och humöret blir därefter. Inte underlättar jobbsituationen heller, för där är det tungt och svårt pga många olika saker som jag inte kan påverka, men har svårt att acceptera ( läs bla besparingar), 

Strykhögen är borta, jag ska gjuta ljus och snart fika, så det är inte så illa på hemmafronten. Ikväll väntar Så mycket bättre och sedan efter det ska jag verkligen ta tag i det där som hänger över mig. Omdömen....bara en klass i ett ämne, så det är hanterbart.