Jag sitter i "mitt" klassrum, det är eftermiddag och solens strålar letar sig in genom fönstret. Sista lektionen för dagen är avklarad och lugnet landar i mig. Betygen är satta, och visst kommer några bli nöjda och glada, men det kommer också finnas de som blir besvikna. Jag har utnyttjat hela betygsskalan från F- A. Visst tänker jag extra mycket på dem som får får ett F och rannsakar mig själv har jag gjort tillräckligt? Jag vill gärna tro det, men det finns alltid flera sätt att nå elever och jag har förmodligen inte hittat det rätta för de här eleverna, eller så är dagens skola inte den rätta skolan för dem.
Vi pysslar inte särskilt mycket med våra elever och det julpynt som finns står jag för. Just de här stjärnorna har yngsta dottern Julia gjort. Hon har sin tur lärt sig detta av en arbetskamrat från någon av de baltiska staterna. Hon, arbetskamraten alltså, förklarade att då förr (under Sovjettiden) hade de inte råd med så mycket pynt och då fick man göra så fint man kunde själv. Jag tilltalas av den tanken att det behöver inte vara så påkostat och dyrt, utan det enkla är är det vackra. Får ni lust att prova själva, kan ni titta på Julias PowerPoint. Hon har gjort den, så att jag skulle kunna visa hugade elever, OM vi fick för oss att julpyssla. Nu blev det inte så i år, men det kommer fler tillfällen.
