Gråtrist ute, men fåglarna bryr sig inte. De kvittrar i kapp och det känns hoppfullt.
Jag är hemma i dag för att rätta de nationella proven, dvs uppsatserna.
Det går trögt .
Hittills har jag skrivit en fin lista med alla elevers namn. Inga problem som helst, men nu ska jag fylla det med innehåll, en bedömning som eleven förstår och har nytta av i sitt framtida skrivande. Det låter alldeles självklart att eleven ska förstå, men i skolans värld finns det ett bedömningsspråk, som inte alltid är helt lätt att tränga igenom. Jag rättar uppsatser skrivna av elever som jag inte känner och det är bra ur rättvisesynpunkt, men jag har ingen aning om hur de tar till sig bedömningskommentarerna.
Nä, det är väl ingen mening att dra ut på det. Jag har ju gjort halva jobbet ( snabbläst och noterat mitt första intryck) när jag var i Egypten. Mer kaffe med andra ord!
Gårdagens elände, maken dokumenterade. Tyvärr ligger det kvar en hel del.